Nu har såhär många kikat in hos mig:

tisdag 27 september 2011

Första inlägget...

HEJ och välkommen till min lilla blogg!

Då jag är helt ny på området så kommer jag med all säkerhet göra alla möjliga misstag, men jag hoppas ni har överseende!
Tanken är ju att jag ska presentera mina kort och alster här. En liten, man ack så viktig detalj med denna idé var mycket nedslående.... Min lilla kamera tar såååååååå sunkiga kort... Kikar du på de bloggar jag följer så ser korten så vackra och professionella ut. 
Med min kamera ser de ut som.....................Ja, jösses!
Har inte budget just nu att investera i en ny, förbättrad historia att fota med heller så tyvärr får det bli lite underklass ett tag.



Mitt allra första kort, scrappat ilag med min svägerska, Ulrika Norman!




Måste bara slänga ut en liten fundering oss scrappare emellan.... Ni med barn, hus, djur, jobb och ett LIV på sidan om scrappingen.... Hur får ni dygnets timmar att räcka till?? Personligen skulle jag kunna sitta och scrappa tills jag stupade, men man har ju som sagt ett.......liv.
Hur gör ni damer? 
Själv är jag en mästertjuv! En äkta svindlare!
Så snart som minsta sonen somnar kastar jag mig över mina papper, stämplar, dekorationer och annat mums! Jag scrappar tills ögonen blöder och tycker att 2 timmar känns som jag nyss satt mig.. Jag stjäl varje minut jag kan som en äkta kleptoman! Jag njuter av det rån jag utför mot tiden som jag egentligen skulle ha tillbringat i tvättstugan, vid diskbaljan, vid strykbrädet eller något annat lika tråååååååååkigt ställe.
Jag menar......hallå? Kan man inte få ha lite kul? Gärna hela dagen!
Sambon kan ligga och kvida i sängen (vi har min scrap-vrå i sovrummet.... Kallas visst "compact-living" med ett finare ord, jag kallar det klaustrofobi-waiting-2-happen"..) att jag hade ju sagt att vi skulle mysa ikväll och titta på en film. Jag tycker att han är ett litet kräk som tar mig ur mina skapelsens fluffiga små moln för att UMGÅS... Ser han inte att jag S K A P A R??
Nej, jag överdriver en smula... Jag ska vara rättvis och säga att min sambo är en mycket förstående sort..
 "- Jag kan kika på en annan film så länge, scrappa tills du är klar du" säger han och drar igång någon film med en massa action och blod i. Som vrålar ur sig en massa hysteriska skrik emellanåt så man hoppar högt i kontorsstolen.
När jag tagit mig ur min lilla "Skapelse-dimma" så ligger oftast föremålet för min stora kärlek och snusar sött medan eftertexterna rullar, och jag går lite skamset och borstar tänderna och kryper ner bredvid.. Lägger en skuldmedveten arm omkring honom, viskar God natt och får en högljudd snarkning tillbaka.
Ja banne mig.. Jag har en intensiv, pågående affär med Mr. Scrap och min sambo accepterar det!?
He´s a keeper!
Han är en mycket fin man, min sambo.. Jag har en alldeles egen "fond" i hans budget. "Scrap-fonden" kallar han den. Varje månad finns olika summor i den fonden som jag kan utnyttja och köpa scrap-prylar för!
Som sagt, en MYCKET fin, förstående man!
Visst har man tur som en tokig ibland..?

Återkommer snart..
Kram på er!
/Camilla

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar